”Kom igen – rip your heart out!” – konsten att ta kritik?

gposignat

Som Anders och Gorillan var vänliga att påpeka blev Skuggan idag recenserade i Göteborgs-Posten under rubriken Osignat. Det blev tre fyrar, vin för Västergatan och vatten för resten. Och egentligen hade man kanske kunnat nöja sig där. Vara glad åt att Daniel Claesson tycker att Västergatan är ”utmärkt” och strunta i det andra. Vår förra pianist Jenny sa vid ett tillfälle något i stil med: ”Det finns bara ett sätt att ta kritik, som proffsen, man skiter i den”.

Det är ju aldrig någon talang jag har haft. Kritik ältas, maler, föder misstro och självförakt, undergräver självförtroende mm. Egentligen borde väl inte kritik kommenteras, det är naturligtvis ännu mindre professionellt, men eftersom meningen med den här bloggen är att vara någorlunda transparent så får ni följa tankarna nu också.

Daniel Claesson har inte världens lättaste jobb, men han är bra på det tycker jag. Han bedömer musik av vitt skilda stilar och kommer för det mesta med konstruktiva kommentarer. Våra skivsamlingar divergerar nog en hel del, och då kanske man ska vara ganska nöjd med att en låt ändå når fram.

Tre fyrar placerar en i mittfåran på ett otrevligt vis. Man är varken älskad eller hatad, man är småtrevlig. På det viset känns det som en recension i repris av samme recensent.

Nåväl, jag har en invändning där jag tycker att det blir fel. Det är slutsatsen att Västergatan kommer från ett mer personligt håll än de andra låtarna. Att recensenten uppfattar Västergatan som mer personlig eller mer självutlämnande är en sak, men att hävda att låtskrivaren i övriga fall hänfaller till att ”skriva andras berättelser”  – tja, det vet ju faktiskt inte Daniel något om.

Det vet bara jag. Och jag vet att det inte stämmer.

Och just i den vetskapen finns det där vaxskiktet som får gåsen att inte bli blöt. Kanske kommer Skuggan att ha ännu fler, ännu bättre låtar om ett tag, kanske kommer situationer i livet som ter sig än mer brännande och gripande då det automatiskt föder texter som kommunicerar ännu starkare. Men ”Stinsen”, ”Limon” och ”Rör vid mig igen” är inga kompromisser. Det var inte låtar som skrevs för att det skulle skrivas en låt, utan utifrån en känslomässig ”nödvändighet”.

Västergatan handlar om en dröm, ett hopp, ett band – de övriga sångerna handlar om relationer till andra människor. Alla människor drömmer inte om att lyckas med ett popband, men alla människor har relationer. På det viset är förstås de övriga sångerna mer allmängiltiga och kanske att det självutlämnande i dem är mindre uppenbart – men de kommer inte från ett mindre personligt håll.

Nog sagt. Den positiva slutsatsen i recensionen är att Västergatan föder ett hopp hos Daniel Claesson. Han ser något slags potential. Vi får väl se om vi imponerar bättre på honom nästa gång./Carl

Annonser
Published in: on 8 november, 2008 at 22:45  Comments (4)  
Tags: , , , , , ,

The URI to TrackBack this entry is: https://bandetskuggan.wordpress.com/2008/11/08/kom-igen-rip-your-heart-out-konsten-att-ta-kritik/trackback/

RSS feed for comments on this post.

4 kommentarerLämna en kommentar

  1. jag fastnade lite vid det att han nämnde ditt förnamn fyra gånger, gillade inte riktigt tonen, annars var det väl en ok recension. håller inte med claesson nämnvärt mycket, men han har rätt i att västergatan är den starkaste låten, hitills…

  2. Ja, det kändes lite konstigt. Dels för att Skuggan är ett band och dels för att det lät så familjärt att man kunde tro att vi kände varann. Mig veterligen har vi aldrig hälsat. Eller jo förresten, 1996, men det svär jag på att han inte minns./C

  3. hej!
    fint skrivet, carl, och intressant att läsa.
    vi jagar samma känsla du och jag. jag när jag lyssnar och du när du skriver. och jag hoppas att jag får höra mer snart.
    mvh,
    daniel

    • Hej Daniel,
      Kul att du tittar förbi. Det gör vi själva sällan numera. Världens mest gravida band har förlöst fyra nya bebisar (den riktiga sorten) och tagit en semester som gränsar till permanent. Inga beslut behöver ju längre vara förevigt, men kanske att vi ändå blickar åt en massa olika andra håll än dit näsan nyss pekade.
      Men något slags återhörande blir det säkert/C


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: