Sky blue sky – idag andas vi!

Soundtrack: Wilco – Sky blue sky

Eller så är det just andas man ska låta bli klara och kalla dagar. Jag minns varningarna när jag var liten och det var så kallad inversion i stan. Smog helt enkelt, avgaserna vägrade att blåsa bort utan låg kvar. Varje andetag var som ett halsbloss från ett avgasrör. Numera finns det ingen riktig vinter och vindarna verkar aldrig sluta blåsa.

Jag lyssnade på Richard Hawley när jag cyklade till jobbet idag också. Det är så jag tänker åldras – med en stor fin orange Gretschgitarr i famnen. I detta nu roterar min lasagne i mikrovågsugnen i grannredaktionens pentry och det är på alla sätt och vis vardag och inte alls så storslaget och drömskt som ”Tonight the streets are ours”. Men det ska väl gå bra ändå, Obama vann och allt.

Wilco – Impossible Germany

Har redan glömt om jag redan postat den här videon. Men så glad som jag blev när den slumpades fram alldeles nyss så kan det ju aldrig skada med ett återhörande. Det enda rockbandet jag bryr mig om. Fruktansvärt bra. Det enda gitarrsolot jag kan lyssna på om och om igen. Om och om igen. Nels Cline heter leadgitarristen – tja, ni vet väl allt det där kanske.

Landsvägsmusik och kroppkakor

Tro mig, den här skylten var höjdpunkten på marknaden i Algutsrum.

Medan Martin suttit hemma och filat på mixar av förra torsdagens inspelningar så satte familjen och jag oss i bilen och körde till hyrt hus på Öland. Det blåste friskt kan man säga. Ön är ganska lång och vi kollade mest in den södra delen. Bäst var Ottenby med Långe Jan och mycket Östersjö att titta på, samt Vickleby där Carl Malmsten snickrade och där det snickras på i samma anda.

Nåväl, soundtrack för resan blev som vanligt de skivor jag i sista sekunden ryckte åt mig.