Nej, bloggen har inte dött, även om det kan tyckas så. I måndags fick vi köra tillbaka instrument och förstärkare från Henriksberg. Det snöade men Bas-David och jag kånkade och fick in alltihop tack vare vår fallenhet för Tetris i praktiken. Hängpukorna fick åka bilbarnstol och gränsen för vad som får plats i en Ford Focus är nu utprovad. (Läs mer…)
Som Anders och Gorillan var vänliga att påpeka blev Skuggan idag recenserade i Göteborgs-Posten under rubriken Osignat. Det blev tre fyrar, vin för Västergatan och vatten för resten. Och egentligen hade man kanske kunnat nöja sig där. Vara glad åt att Daniel Claesson tycker att Västergatan är ”utmärkt” och strunta i det andra. Vår förra pianist Jenny sa vid ett tillfälle något i stil med: ”Det finns bara ett sätt att ta kritik, som proffsen, man skiter i den”. (Läs mer…)
När jag bodde i Lund på 90-talet umgicks jag lite grann med en engelsk dj som hamnat där på grund av kärlek. Jude som han hette (ja, Julian alltså) kom från London, han var ett klassiskt northern soulmod – och hade en gång varit så hipp att när tidningen the Face kom för att göra reportage om hans gäng så vägrade han att ställa upp på bild.
Höjden av hipphet alltså. (Läs mer…)
Man får saker gjort. Nog för att det är roligt att spela gitarr och försöka skriva låtar. Men det är inte roligt hela tiden. Det kommer alltid uppförsbackar när det tar emot, när man går ut i köket, eller ut på nätet istället och tappar kontakten med var man var i tanken. (Läs mer…)
Efter några mindre lyckade humördagar, och vissa överkokningar har en enig nämnd av något slag beslutat att jag (Carl) gör bäst i att åka bort över helgen och släppa ut luft i rätt ventiler innan nånting exploderar. Det är synd, förståeligt, besvärligt och en del andra saker, men kanske är det bara så det är och måste vara. Kreativitet och familjeliv är ju fina saker båda två, men funkar inte alltid lika bra tillsammans. För rättvisans skull behöver var sak ha sin tid. Det är lättare sagt än gjort. Ibland måste man kanske helt enkelt komma bort för att kunna säga det gamla ”borta bra men hemma bäst” och vara bra pappa och sambo.
Hursomhelst! Det känns hoppfullt! Jag reser med gitarr, inspelare, tandborste och annat behövligt till föräldrarnas sommarstuga och blir borta till på söndag. Sist jag gjorde något liknande var nationaldagshelgen. Det var en verklig kick – så jag hoppas få färdigt några låtar nu när jag faktiskt har tid. Det finns en hel del halvfärdigt redan, men förhoppnings kommer också något nytt.
MySpace är riktigt fint trots allt. Västergatan har snart spelats hundra gånger och vi har runt 45 kompisar. Känns bra.
Gårdagens rep blev en bantad tillställning, men det blev bra ändå. De båda Davidarna och jag (Carl) sjöng stämmor och inbillade oss att Beach Boys eller Fleet Foxes inte var så långt bort trots allt. Inspelningarna av våra övningar kanske inte gav känslan rätt fullt ut, men det fanns ändå några bra frön i allt det där. Inom kort kommer det vara att betydligt fler som sjunger på Skuggans inspelningar. Vi har faktiskt fem möjliga sångare i bandet. (Läs mer…)
Ja, ska man skratta eller gråta. Igår fick jag en timme – tro mig det är lyx som dagishämtare – ensam med gitarren. Jag gick lös i köket och sprutade ur mig en himla massa melodier. I kreativt arbete ska shit detectorn aldrig kopplas på förrän efteråt, är min erfarenhet. (Läs mer…)
All stor konst görs av unga singlar med a-kassa eller hur är det? Vi andra lider lika mycket, men inte har vi tid att uttrycka det. Hektisk helg och alltför lite låtskrivande gjort. Men Martin har varit produktiv på sin kammare och mixat klart sången Rabbalshedes sista stins. Nu ska den på remiss till alla bandmedlemmars öron och därefter lägger vi upp den här.
Inom kort alltså./C
Familjen sover. Så det här är en näst intill viskad skiss. Den instrumentala bakgrunden är gjord i en liten pedal som heter Boss RC-2 Loop Station. Den har några inbyggda trumkomp på vilket jag (Carl) lagt en elgitarr och en elbas. Det är halv-kackigt spelat förstås, monotont och i total avsaknad på den dynamik och nerv som ett riktigt band ger. Men ni får i alla fall en idé?
Som tidigare skrivet, det känns som ett sätt för oss att göra soul, utan att hänfalla åt effektsökeri. Det känns naturligt helt enkelt.
Olympen
I alla år som jag skrivit låtar och haft ett band så har jag haft som ambition att göra soul. Men jag har aldrig vetat hur man gör. Jag har försökt med lösnäsa och peruker, lånat discoglitter, konstiga gitarreffekter – och alltid gått bet. (Läs mer…)
|
Klicka och lyssna!
Bloggar som skriver om Skuggan
