Ja, det kan ju låta som en olycksbådande vändning för ett band. Men ibland är det snacka man behöver. Bas-David och Trum-Pärra kom först hem till mig och lyssnade på låtskrivarskisser. Fyra fick tummen upp – det kunde ha varit sämre! – och sen gick vi till La Sombrita på Linnégatan och drack öl. Martin anslöt. (Jessica var i Stockholm och Piano-David upptagen med annat). (Läs mer…)
Trist amerikansk indie
Min dotter Klara gillar Billyhyllan med cd-skivor, och bäst är förstås att riva ned dem på golvet. Längst ned (dit hon når) förvarar jag trist amerikansk indie (allt sånt jag gillade tidigt 90tal), Evas skivor (som inte är lika bra som mina), diverse klassiskt, allt svenskt – ja, det mesta är ändå Evas och jazzvokalister. (Läs mer…)
