Nej, bloggen har inte dött, även om det kan tyckas så. I måndags fick vi köra tillbaka instrument och förstärkare från Henriksberg. Det snöade men Bas-David och jag kånkade och fick in alltihop tack vare vår fallenhet för Tetris i praktiken. Hängpukorna fick åka bilbarnstol och gränsen för vad som får plats i en Ford Focus är nu utprovad.
I alla fall. I låtskrivarstudion har jag till slut kollat på möjligheten att göra musik på datorn. Jag har installerat ett shareware-program som heter Reaper (www.reaper.fm) och insett att min lilla Zoom H2 faktiskt kan fungera som ett ljudkort. Det gäller bara att få alla delar att snacka med varandra och att komma överens om att det inte är okej att gammalt inspelat ljud och nya ljud inte ligger synkade utan med fördröjning (det som kallas latency). Följaktligen har jag dykt djupt ned i saker som Asio drivers, firmware uppdateringar och annat tekniskt. Det som populärt kallas dödsskuggans dal av de it-illiterata. Själv har jag stora luckor, men tycker att det är ganska kul att lära mig. Att ta steget in i datormiljö är något jag velat göra länge, framförallt för möjligheten att jobba med trummor och loopar på ett annat sätt.
Småskisser blir till under dagarna som går. Mest och bäst energi till nya melodier hittar jag på morgonen. Så jag försöker spela gitarr redan till frukosten (tack för arbetsron, SVT B) och gärna stjäla mig en kvart mellan dagislämning och tidpunkten då jag måste kasta mig på cykeln till jobbet. Jag sjunger också in en del grejer med mobilens diktafonfunktion. Det är säkert som det brukar, 90 procent är oanvändbart. Men det kommer nya grejer. På återhörande/C
