Man får saker gjort. Nog för att det är roligt att spela gitarr och försöka skriva låtar. Men det är inte roligt hela tiden. Det kommer alltid uppförsbackar när det tar emot, när man går ut i köket, eller ut på nätet istället och tappar kontakten med var man var i tanken. Vissa låtar skriver sig själva, snudd på, andra måste man slita med. Great songs aren’t written, they’re rewritten eller vad det var Paul Simon sa. Å andra sidan kanske hans låtar också lider av just det. De är så välskrivna, slipade och utan skavanker att den ursprungliga känslan hamnar lite bakom glas? De blir lite korrekta, för mycket gott hantverk och för lite känslomässig kulvert?
Lång parentes. Fördelen med att resa bort till en trakt utan trådlöst är helt enkelt att man inte kommer undan. Man måste hela tiden återgå till skrivbordet. När jag frustrerat sliter med detta så brukar jag tänka (som jag tror att jag kan ha skrivit tidigare) på Ingmar Bergman och hans renskrivningar av manus. Det var det tråkigaste han visste, han orkade bara en halvtimme i stöten.
Ok, två sånger (texter) färdiga. Kommer snart upp här omkring./C
