Glasvegas – ja, vad tycker ni?

Höstens hetaste band förefaller vara Glasvegas. (Här kan man lyssna. Jag har lyssnat men jag blir inte alls bortblåst av hur fantastiskt det är. GP:s Johan Lindqvist är frälst liksom Andres Lokko (recension) och det är ju inte var dag som de tycker likadant.

Själv känner jag mest igen mig i Kristin Lundell och hennes vilsna blogginlägg. Jag menar, vad är det de andra hör som är så fantastiskt? Det låter uppblåst och bombastiskt tycker jag. Att Johan Lindqvist nämner dem och the Killers är för mig helt logiskt. Jag hatar the Killers. Så illa tycker jag ju inte om Glasvegas – jag känner mig bara högst ljummen till det jag hört. Visst lite gamla Phil Spectortrummor och nostalgi för Jesus & Mary Chain men…


Här får ni en video så att ni kan avgöra själva.

Tillägg: Saken börjar tydligen diskuteras på sina ställen. Här en gruppdiskussion på Påstan-bloggen.

Tillägg 2: För säkerhets skull gick jag ut på Youtube för att lyssna på The Killers för att höra om det var likt. Det tycker jag faktiskt inte att det var. Jag får ta tillbaka det som står ovan. Glasvegas är mycket bättre än the Killers. Jag trodde nästan att jag tagit i, men jag hatar verkligen Killers och den där låten When you were young. Det  är möjligtvis så att de är bättre än jag tror. Men sångarens röst ger mig allergi, den är som en karikatyr på rock. Glasvegas låter i alla fall som någon som sjunger ur sig själv och är på riktigt.

Publicerad i: on 1 oktober, 2008 at 12:35 Kommentarer (14)
Tags: , , ,

URI för att skicka TrackBack till det här inlägget: http://bandetskuggan.wordpress.com/2008/10/01/glasvegas-ja-vad-tycker-ni/trackback/

RSS för kommentarer till det här inlägget.

14 kommentarer Leave a comment.

  1. Kan delvis hålla med. Riktigt så illa som en del Killers låtar tycker jag kanske inte, men så hypade som de har blivit hade man kanske väntat sig…tja, nåt mer.

  2. Hej Hanna!
    När jag hör Daddy’s Gone associerar jag nog mest till nån slags läktarsång för fotbollsfans. Och det finns det ju vissa som tycker är det finaste som finns.

    You’ll never walk alone… och liknande./C

  3. Skönt, fick ett kort ögonblick för mig att det bara var jag som inte förstod.Detta är ju egentligen en bra platta, men efter milslånga hyllningskörer förväntar man sig något mer egensinnigt & rent av stilbildande.
    En sak som dock stör mig(mår nästan illa då)är att sångaren ibland på vissa ställen låter som han i Green Day, & då är vi inne på riktiga hockey/fotbolls-hejaramsor.
    Det blir svårt att ta på allvar

  4. Glasvegas skiva kommer lätt vara med i min topp 5-lista över årets bästa skivor. De är hur bra som helst. Ni får ju gilla vad ni vill för övrigt. Kör hårt.

  5. Hej Stefan och välkommen hit!
    Ja, vad vet jag resten av bandet kanske tycker att Glasvegas är skitbra. Jag tycker inte att de är dåliga, bara oförstående inför den intensiva förälskelse som verkar ha blossat upp i många recensenthjärtan./C

  6. Jag har inte förstått mkt vad gäller popskribenter o hype de senaste 29 åren. Därför läser jag aldrig poptidningar. Ett slags kvasi-navelskåderi där bra inte är bra om det inte låter som om de är amatörer fast nu ”hittat” rätt och kan ge kritikern uppskov till namedropping och jämförelser med exempelvis Pixies, Sonic Youth, Bob Dylan 73-74, eller någon påhittad musikstil från tidigt åttiotal typ ”postdisco” eller ”new-wave-punk”. Ett romantiserande av svettiga replokaler och lyrik som avhandlar pubertala problem gång på gång på gång.

    Men det är i och för sig inte mycket jag förstår.
    Här kommer en lista på musikrelaterade fenomen jag önskade att jag älskade, men inte förstår hur jag skulle kunna:
    1. Jens Lekmans uttryckslösa sång
    2. Clarence Clemens
    3. First Floor Power
    4. olle Ljungström
    5. Kent
    6. Bruce Springsteens avsaknad av dynamik
    7. Mina egna poplåtar

  7. Ha ha.

    Jag menade så klart ”upphov till liknelser” inte uppskov, men roligt blev det.

  8. carl! det här inlägget får mig att känna mig lycklig och förstådd. jag har verkligen f ö r s ö k t inse storheten med detta band som ”äger en ungdomlig desperation som får band som Broder Daniel att framstå som bortskämda” och som ”har skakat om popvärlden med sitt debutalbum”.

    jag insåg snabbt att jag aldrig skulle drabbas av samma eufori som exempelvis herr lindqvist, och det är väl cool, men jag önskar att jag åtminstone kunde förstå varför andra gör det?

    en annan media-skyddsling jag inte fattar: nordpolen.

    slynglar är de allihopa.

  9. mediaskyddling att föredra: jenny lewis

  10. Härligt Julia!
    Jag undrade faktiskt vad just du skulle tycka, om du skulle råka tillhöra de illuminati som äger förståsigpåarhatt av tredje graden och fattar grejen. Det verkar som att man kan sluta oroa sig för att det är grönare gräs på andra sidan och överlåta The sound of young Scotland till de som vill ha det./C

  11. hmm. Jenny Lewis alltså. Jag har sett henne och Rilo Kiley nämnas hur många gånger som helst men aldrig riktigt kollat upp henne. Värt ett försök.

  12. En människa som uttrycker sig så ogillade om Killers och Brandons röst har jag svårt att ta på allvar. :P

  13. Det behöver du inte. Om du kan ta the Killers och deras stora allvar på allvar – lucky you. /C

  14. haha, glasvegasdiggare är läskiga. nu kommer man behöva fäkta vilt mot nya pojkvänner som sätter på den nya glasvegas-skivan, säger man att det är för dålig ointellektuell musik, blir de sårade och ledsna, och tror säkert att man inte har hjärta. :/ när man bara har lite smak. förlåt att jag inte gillar läktarmusik-coldplay, men det är fint med romantik. det ger jag er.


Leave a Comment