Hembränd EP färdig 15 oktober

Se det som ett löfte inte som ett hot som de gamla proggarna sjöng. Den 15 oktober ska det finnas en färdig fyrspårs-EP med Skuggan. Låtarna ska finnas här att ladda ned – men framförallt kommer vi att skicka ut 30-50 ex till spelställen, media och branschfolk.

Häromdagen påpekades ju behovet av ett formulerat mål, och nu har vi ett. Ett datum och en uppgift. Några sånger ska mixas, skivor ska brännas, ett omslag ska fixas och printas, kuvert, frimärken… ja, alltihop.

Det är lite otacksamt att skicka ut demoskivor. De är som ekollon väldigt få slår rot och blir något av. Man skulle ju kunna göra en ”Britta Persson” och skicka ut gratis till alla som beställer och be dem skicka en tjuga om de gillar den. Men vill nån ha en skiva? Räcker det inte att kunna ladda ned. Däremot skulle ju omslaget kunna göras tillgängligt för nedladdning också så får ni (eller de) som så önskar bränna era egna skivor.

Projekt just nu: Ann Peebles – I can’t stand the rain på svenska. Här har ni originalet och lite info om hur den skrevs:

Fleet Foxes igen (Letterman)

Det var förstås ett tag sen. Men herregud! Årets låt.

Den låter kanske lite bättre i original.

Nu är det Fleet Foxes-tid på allvar!

Ja, jag skulle ju kunna ha lyssnat oavbrutet sedan i somras. Det har jag inte gjort. Men nu lyssnar jag igen och drabbas lika hårt, men det är andra låtar som träder fram. I detta nu Quiet Houses – också den helt fantastisk och det finns många. Vägen till jobbet med frusna cykelhänder, gulnande träd och gatukontorets trädgårdsmästare med saftblandare på taket som en enda stor fet bromskloss över hela cykelbanan. Min nya röda cykelhjälm på huvudet (nu är det slut på alla mod-ambitioner, jag är småbarnsförälder) och världens bästa höstmusik i öronen. De gula löven singlar genom rymden och

Nu lobbar jag alltså för Fleet Foxes rakt ut i rymden som vanligt – men ni i bandet, har ni fattat? Det måste ni väl ha gjort – eller ja, var är då den religiösa hysterin? – jag skriver väl inte för döva öron här?

Ragged Wood är också en sjukt bra låt!!!!

Årets ”Världens bästa band”-utmärkelse sitter redan som glorior över den här änglakören! Nu när David, David och Martin börjat sjunga också så kan vi väl försöka oss på något liknande. Funkar ju fint i Olympen!! /Carl

PS. Fick plötsligt idén att åka över till Skottland och Glasgow (Ryan Air!!!!!) och se Fleet Foxes där. Råkar vara samma datum som Al Green bara. Berlin hade också varit kul – men där spelar de på en måndag. Hmm. Alla spelningar runt London med omnejd verkar vara slutsålda – damn right! DS.

Behövs klarare ambitioner?

Det uppstår rutiner i allt. Också i att spela i band. Man repar vecka efter vecka och ibland smälter repen in i varandra och är svåra att skilja åt. Disciplin och målmedvetenhet är kanske det som leder till framgång och då behövs det tydliga mål ibland. Hur används en onsdagkväll bäst? Genom att bandet repar, eller att vi slutför inspelningar och/eller mixar låtarna, eller att Jessica och jag (Carl) repar stämmor på egen hand. Egentligen borde vi göra allt varje kväll i veckan – men så funkar inte livet. Ett demokratiskt eller pragmatiskt beslut pågår just nu, tror jag./C

En till – Lauryn Hill och Curtis Mayfield

Om jag minns rätt spelade Curtis in sin sång när han var förlamad och bara kunde sjunga en rad i taget. Eller nåt sånt. Och vilken konstnärlig tragedi det är att Lauryn Hill tappade spelkulorna. Jag råkade till och med köpa det där olyssningsbara albumet MTV unplugged. Hmm/C

Fredagssoul med Jackie Wilson

Den här låten var väldigt populär på dansgolvet när jag hängde med några Northern Soul-djs på 90-talet. Videon var ju söt! Kanske en låt att översätta nästa gång? /C

Äsch vi kör några till videos med Jackie Wilson – Mr Entertainment – det var av honom Elvis snodde allt.

Soul på svenska!

Vi repade igår. Körde Grapevine-versionen som ni hittar nedanför med Jessica på leadsång. Det kommer bli bra. Själv är jag väldigt sugen på att översätta fler soullåtar. Nån som har några förslag eller önskemål på vad man borde köra? Vi kan bli ett coverband – i ordets bästa bemärkelse!

Söndagsnöje – översätta gamla soullåtar

Marvin Gaye är en husgud av stora mått. Skivor som What’s going on, Let’s get it on eller Here my dear spelas mycket – inte minst tidiga helgmorgnar. Nåväl, jag är också väldigt förtjust i I heard it through the grapevine och fick nån idé om att den skulle vara rolig att göra i svensk tappning. Så ikväll översatte jag den lite snabbt och hittade något sätt att spela den på gitarr.

Kommentarer är välkomna! Inspelad ganska tyst eftersom familjen sover./C

”Det går ett litet rykte”

Det senaste från replokalen

Bloggen har inte hunnit uppdateras så mycket. Men ibland innebär tystnaden att man lägger krutet någon annanstans. I alla fall kan man ju hoppas att det är något slags idisslingsprocess som pågår omedvetet och att det kommer att ramla ut en massa bra grejer.

Först en nyhet – vi är en sextett! David är nu fast medlem i Skuggan och har ansvar för klaviatur. Dessutom har hans munspel fått en bärande roll i ganska färska låten Olympen. Vi återkommer med en replokalsskiss på den mycket snart.

I replokalen i onsdags spelade vi en gammal Shade Tree-sång (Keep your cool Captain) som översatts. Av nån slump hamnade vi i ett ganska rörigt men på sina ställen lite småfunkigt groove som fick mig att associera till Iron&Wine på Way Out West. Såna här rätt så kassa skisser är ju inget att visa upp för att man är stolt över det. Men för att så att säga visa processen publiceras det här i alla fall. Egentligen slet jag bara upp bandaren för att dokumentera och minnas groovet eftersom det kändes bra i stunden. Inga nivåer eller inställningar är gjorda – så det låter dåligt på tio olika sätt. Men…

Håll dig kall kapten (Ta hand om min bror)

Borde man lyssna mer på Eldkvarn?

Som ni märker sjunger och spelar vi på svenska nuförtiden. Det är nytt för många av oss. Själv har jag som låtskrivare snudd på aldrig lyssnat på svensk musik. Jag är helt obesmittad av Cornelis och den svenska rockeliten eller vad de kallades när de gjorde skivor ihop på sent 80-tal. Häromdan blev jag i alla fall nyfiken på att lyssna på Eldkvarn. Jag läste faktiskt en del från Pluras svarta blogg då när senaste skivan lanserades. Boken har jag inte plockat upp.