Bä bä vita land – ny sång idag!

Bä bä vita land (skriven och inspelad som skiss idag – texten finns längre ned)

Det kanske inte är nån fantastisk melodi. Kanske dissar bandet den. Eva halvdissade den när hon kom hem. Men jag är stolt över den i alla fall, tror jag – i alla fall var jag det tills Eva kom hem och hörde den för tio minuter sedan. Det har varit en tuff första vecka på jobbet. Frustrationen över att aldrig få spela och skriva har vuxit sig brännande, men idag fick jag till slut en lucka. Några timmars frist, Eva tog Klara och begav sig mot närmsta lekplats och själv beväpnade jag mig med gitarr och anteckningsbok/dator.

Bä bä vita land är dagens skörd. Ja, riktigt så enkelt är det ju inte. Titeln och tankarna har jag burit med mig länge. Melodin är det som jag häromdan utlovade som Nick Drake möter Zero 7 eller Chemical Brothers. Ni får själva höra hur skrattretande den liknelsen ter sig idag. Till viss del är det på grund av den hybris man som skapare alltid känner, ja kanske måste känna för att det ska vara mödan värt att skriva färdigt. Men det är också så att sången förändrats väldigt mycket under resans gång. Det lät väldigt mycket mer Nick Drake (eller kanske David Crosby) om melodin innan jag började sjunga svenska ord. Nu kan jag plötsligt tänka mig ett lite maskinellt bluesdriv, ungefär som ledmotivet till Sopranos eller nån låt med R L Burnside. Eller så är det bara sillstryparn som är i farten igen.

Bä bä vita land

Det pratades om tåg i gryningen
Malmen till nazister rullar än
Om nu baltutlämningen är längesen
säg mig varför händer allt igen?

Varje fast princip kan säljas ut
de vet ju att vi viker oss till slut
en större makt får alltid viljan fram
de små sänds till tortyr i fjärran land

Bä bä vita land
har du nu någon skuld
i din vita ull

Brösttoner och tal om hög moral
rena fina gator och ett vackert skal
Jag skattar för att slippa ta ett tag
och flyr personligt ansvar varje dag?

Jag har aldrig bjudit någon hemlös in
ser jag bråk så räddar jag mitt eget skinn
Jag känner knappt en granne där jag bor
helt anonym i hippa storstadsskor

Bä bä vita land
har du nu någon skuld
i din vita ull

Finns det nån som än har råg i ryggen
finns det nåt rostfritt stål
Finns det något värt att kämpa för
Är nån beredd att dö?
Är nån beredd att dö?

Barmhärtiga samarier finns än
hjältar jobbar på i tystnaden
Istället för att bräka tyst i kör
finns det ännu de som något gör.

Den goda tanken räknas inte alls
snack är snack och gärningar är allt
Och dagen när det blåser kallt
skyddar ullen dig från självförakt?

Bä bä vita land
har du nu någon skuld
i din vita ull

(copyright Carl Jönsson 2008-08-16)

PS. Det är typiskt att jag ska vara så känslig. När jag har avslutat en sång är jag ju alltid stolt och hoppas att alla ska älska den. När det inte blir så … tja, det svider alltid. Sången kräver förstås arrangering och fler instrument för att verkligen få fram dynamik och känslolägen. Jag hoppas att det är värt arbetet. DS.